Nu var det dags att bege sig hemmifrån igen. Denna gång var målet Rättvik i Dalarna. Om ni undrar vad jag gjorde där uppe så ska ni få reda på detta nu. Jag har nu varit med i Assistansia sedan 2004. Där igenom har jag träffat många energiska Ambassadörer från hela landet. Vårat arbete är framför allt att prata väl om Assistansia så att dem kan rekrytera nya kunder, men även arrangera akttiviteter tillsammans med en av Assistansias informatörer i våra distriikt. Själv är jag hel nöjd med Assistansia. Tänker aldrig gå över till något annat assistansia företag så länge jag lever.
En av Ambassadörerna "Kerstin Ehlis" som jag även hjälpte in i Assistansias underbara värld fick reda på att jag var en erfaren informatör samt att jag var en duktig dansare.
Uppe i Rättvik så är hon med i FBU där dem annordnar länsdans. Hon frågade mig redan i början av året om jag och min danspartner skulle kunna tänka oss att ha en dansuppvisning. Självklart sa vi!
Det var över 300 personer med olika handikapp som kom till länsdans i Rättviks Park. Det var en sådan glädje som spred sig fort in i mitt hjärta och jag vet att det gjorde även i min danspartners hjärta.
I den andra pausen var det vi som skulle ta över dansgolvet. Dagen till ära hade vi tagit på oss våra danskläder för att få full effekt. Vi bjöd på tre danser, och jag lovar att vi gjorde succe. Dem skrek, klappada takten, stampade i golvet. Ju mer dem skrek desto mer taggade blev vi. Sista dansen gjorde vi bara för deras ära. Vi bjöd på en snabb bugg där Martin även hoppade över mig två gånger.
Efter dansen blev Martin upp bjuden av alla tjejer och alla killar stod på lång rad för att få en bild på mig. En del tog sig mod att bjuda upp mig.
Som sakt vi gjorde succe och vi blev helgon förklarade. Det var en kväll som vi inte kommer att glömma och vi lovade dem att vi skulle komma tillbaka nästa år igen.
